Idag framförde vi nior vår absolut sista gemensamma produktion på skolan, vår cabare. Har varit roligt, riktigt roligt. Och det är nu vi alla börjar inse att vår tid tillsammans snart är över. Som Tove, Isac och Joar sjöng så extremt fint "Det här är slutet på vår film" , ja och lite så känns det. Kan sittta här och tänka tillbaka på alla år tillsammans, tio jäkla år, och känner hur känslorna börjar bubbla upp. All glädje, sorg och lycka. Även fast jag, som så många andra, sagt att vi bara vill ifrån söderbaumska och vår klass nununu, så vet vi hur förbannat mycket vi kommer sakna det här.